„Kärleksmanöver”

Lustspel i 3 akter af C. Kraatz och frih. v. Schlicht.

Aufführung im „Svenska teatern” in Helsingfors/Helsinki.

1., 2., 4., und 9. Sept. 1906

„ Hufvudstadsbladet” vom 30.8.1906

„ Hufvudstadsbladet” vom 2.9.1906

„ Hufvudstadsbladet” vom 8.9.1906

„Nya Pressen” vom 31.8.1906:

Svenska teatern inleder i morgon lördag säsongen med ett program, som är „blot til lyst”: ett tysk posse i tre akter, benämndt „Kärleksmanöver” och författadt af Curt Kraatz och frih. von Schlicht. Styckets handling är förlagd till en liten garnisonsstad och i dess galleri at militära figurer af alla grader saknas hvarken den obligata brummande öfversten eller den schneidiga lilla kadetten — en roll på hvilken någon ur teatrarnas kvinnliga garde alltid har monopol (här frk. Kolthoff). Naturligtvis har den roande pjesen, som till först framträdde 1903 på Residenzteatern i Berlin, gått med pukor och trumpeter på nästan alla tyska scener. Men äfven i Stockholm har publiken med förtjusning varit med om denna genuint ryksa kärleksmanöver.

Rollbesättningen är i sin helhet följande: von Velsen öfverste vid ett infanteriregemnente — hr Malmström, Katharina, hans husfru — fru Precht, Elli, hans dotter — fru Lundberg-Erastoff, von Velsen, f.d. major — hr. Svedberg, Leontine von Breitenbach — fru Reyman, Cäcilia, hennes tant — fru Lindh, Ernst von Winterstein, löjtnant — hr Nykopp, Curt von Winterstein, kadett — frk. Kolthoff, Excellensen von Kosswitz — hr Ahlbom, dr Erik von Osten — hr Lundmark, Schröder, öfverstens kalfaktor — hr Stenström, en musikdirektör — hr Precht, en ordonnans — hr Olsson.

I stycket presenteras för första gången en ny rumdekoration, utförd af hr Knudsen och företeende en teknisk nyhet: massiva dörrar, hvilka ju i sin mån äro egnade att förhöja verklighetsintrycket af den yttre miliön.

„Måndagen” vom 3.9.1906:

Svenska teatern öppnade åter senaste ... sina portar för den teaterälskande publiken. På programmet stodo C. Kraatz och friherre von Schlichts lustspel i 3 akter, Kärleksmanöver, ett alster af den genuina tyska typen utan att dock hvad befängd situationskomik och sprittande dialog beträffar kunna göra anspråk på att tillhöra de bättre pjeserna i genren. Stycket uppbäres i mycket af den starka militäriska andan, som karakteriserar den tyska uppfattningen af menniskovärdet och har på sina ställen en god portion a sentimentalitet.

Det är egentligen införandet i pjesen af den unge kadetten, som skänker densamma dess muntrationskraft.

Upplösningen af den något konstruerade kärleksmanövern blir att de, som skola ha hvarann, få hvarann och detta lyckliga slut demonstreras dessutom i tvenne förlofningar, så i det afseendet fyller stycket sin uppgift. Hvad spelet vidkommer hade de olika rollerna lagts öfver hela linjen i goda händer.

Frk. Kolthoff, som anförtrotts den unge kadettens roll, gaf densamma med full illusion. Det var genom de med kläm och fart gifna replikerna, det strama militäriska, blandadt med barnslig naivitet, som frk. K. skördade publikens bifall. Af öfriga uppträdande omnämna vi hrr. Svedberg, Malmström och Lundberg samt fruar Precht och Lund, som en hvar i sin stad med erkännansvärd framgång omhänderhade pjesens öfriga roller. Fru Lundberg-Erastoff återgaf täckt den förälskade dottern. Pjesens minst tacksamma uppgifter voro anförtrodda fru Reyman och hr. Nykopp, hvilka efter bästa förmåga sökte afvinna sina otrefliga uppgifter intresse. Föreställningen var väl besökt och bifallet lifligt. I går gafa samma stycke.

„Hufvudstadsbladet” vom 2.9.1906: